Kliniker behandlar svårläkta sår under vårdbesöket, men som patient lever man med såret resten av tiden. Sömn, rörelse, kläder, socialt liv och möjligheten att klara sig själv kan påverkas.
En patients berättelse påminner oss om värdet av att lyssna, förstå och se hela människan bakom såret.
Vi blev kontaktade av en man, Lars* som ville dela med sig av sina erfarenheter av att leva med ett svårläkt sår och av en vardag som under lång tid präglades av såret och behandlingen. Det blir snabbt tydligt att han har mycket att berätta. Han har fotograferat och dokumenterat utvecklingen av sina sår och minns datum, vårdbesök och olika händelser längs vägen.
Men det är bara en del av Lars berättelse. Han har arbetat som resejournalist och fotograf, har rest mycket, talar flera språk och har ett stort intresse för mat och teknik. En aktiv, nyfiken och självständig man.
Det började som ett litet sår i november 2023. Med tiden blev problemen betydligt större och började påverka stora delar av hans liv.
Under en lång period innebar såret återkommande omläggningar flera gånger i veckan. Men vårdbesöken var bara en del av det som patienten behövde hantera.
Smärtan påverkade sömnen och att röra sig blev periodvis svårt. Skor behövde anpassas och vid vissa tillfällen behövde han käppar och hjälp av andra för att ta sig fram.
Kompressionsbehandlingen blev en ny, konkret och besvärlig del av livet med sår. Att en behandling är medicinskt motiverad innebär inte att den är enkel att leva med. För den som är ensam kan något så vardagligt som att ta på och ta av en kompressionsstrumpa bli en stor utmaning.
Sådana detaljer kan lätt hamna utanför fokus när själva såret ska läggas om. Samtidigt säger de mycket om patientens förutsättningar för att behandlingen ska fungera i vardagen.
Vårdhandboken lyfter samma bredare perspektiv vid uppföljning av sårbehandling.1 Det är inte bara såret som ska bedömas, utan även patientens hela situation, tillstånd, upplevelser och förutsättningar. Åtgärder utanför själva omläggningen, som kompression, tryckavlastning och nutrition, är också viktiga delar av behandlingen.
För Lars handlade det bland annat om att kunna röra sig, hitta skor som passade och inlägg som fungerade, samt att kunna ta på och av sina kompressionsstrumpor.
Det väcker en enkel men viktig fråga: hur fungerar behandlingen i patientens vardag?
”Jag vill ha raka, ärliga, informativa svar”
Det är en sak som återkommer gång på gång när Lars berättar: han vill förstå. Han har själv följt utvecklingen noggrant, fotograferat sina sår och sökt mycket information. Drivkraften att försöka förstå vad som händer i den egna kroppen är tydlig.
Han sammanfattar också vårdgivarens roll i det hela:
”Vården behöver vara rak på sak.”
Information och öppen dialog kan ge patienten bättre möjligheter att förstå sin diagnos, varför olika åtgärder görs och vilka nästa steg är. Det kan också skapa förutsättningar för delaktighet i den egna behandlingen.
Det perspektivet finns också i det nationella kliniska kunskapsstödet för svårläkta sår, där information till och dialog med patienten om bland annat diagnos, fortsatt utredning, behandling och egenvård ingår i basbehandlingen.2
För den som lever med ett sår varje dag kan den förståelsen vara betydelsefull.
Specialistsjuksköterskan Susanne Dufva har tidigare beskrivit vikten av att låta patienten komma till tals. Vårdpersonal har stor kunskap och kan snabbt börja informera och föreslå lösningar. Men patienten kommer med ett annat slags kunskap: erfarenheten av att faktiskt leva med såret.
Suasannes råd är enkelt: börja med en öppen fråga och lyssna på svaret.3
“Lyssna. Du har två öron och en mun. Det är bra att lyssna dubbelt så mycket som du pratar.”
I Lars berättelse blir perspektivet konkret. Han minns särskilt vårdpersonal som lyssnade, förklarade, dokumenterade och följde upp utvecklingen tillsammans med honom. När kontinuiteten försvann upplevde han också skillnaden.
Att se människan bakom såret innebär inte att flytta fokus från det kliniska. Tvärtom. En central fråga är varför såret har uppstått och vad som hindrar det från att läka. För Lars dröjde det innan han fick diagnosen venös insufficiens. Betydelsen av att identifiera orsaken till ett svårläkt sår lyfts också tydligt fram i det nationella kliniska kunskapsstödet.
Det beskriver svårläkta sår som ett symtom som kan orsakas av flera olika underliggande sjukdomar. Orsaken behöver identifieras och behandlas, och kunskapsstödet betonar vikten av att åtgärda orsaken till såret tidigt.4
Såromläggningen är med andra ord en del av behandlingen, men inte hela behandlingen. Att utreda orsaken, följa utvecklingen och samtidigt förstå patientens situation ger ett bredare perspektiv på vad personen faktiskt behöver.
För Lars har det handlat om sömnlösa nätter, smärta, begränsad rörlighet, återkommande vårdbesök och praktiska problem som behövde lösas dag för dag. En del av allt det jobbiga kunde han prata om med sina närmaste vänner. Men mycket av det som påverkade hans vardag behövde han ändå hantera själv.
Det är kanske därför den öppna frågan kan vara så värdefull, inte för att vårdpersonalen ska lösa allt som händer i patientens liv, utan för att bättre förstå den person som ska leva med behandlingen.
I dag ser Lars situation annorlunda ut än när problemen var som störst. Alla symtom och problem är inte borta, och han har fortfarande ett sår under foten som behöver behandlas.
Men en sak i hans berättelse säger mycket om vad förändringen betyder för honom:
”Jag går fem till sex, till nio tusen steg per dag.”
Det är en vardaglig uppgift. Men efter en lång tid, när ett sår har påverkat möjligheten att sova, röra på sig och leva som vanligt, får antalet steg en annan innebörd.
En öppen fråga kan synliggöra sådant som inte syns vid själva omläggningen.
Information och dialog kan göra det lättare för patienten att förstå vad som händer, varför något görs och vad nästa steg är.
Det praktiska spelar roll. Patientens förutsättningar och vardag är en viktig del av helheten.
Vad har förändrats? Vad är svårt? Vad är viktigt för personen att kunna göra i sin vardag?
Ett förband tillverkat i Sverige.
Absorbest DryMax Soft är ett superabsorberande primärförband som är följsamt och flexibelt, som används direkt på vätskande sår. Med elva olika förbandsstorlekar får du ett användbart förband som är lätt att applicera och bekvämt för patienten.
Upplev skillnaden och jämför resultatet med vårt superabsorberande förband.
*Namnet är fingerat.
1. Vårdhandboken, Sårbehandling – uppföljning.
2. 1177 för vårdpersonal, Kliniskt kunskapsstöd – Svårläkta sår.
3. Intervju Susanne Dufva, Hur du väljer rätt förband, absorbest.se.
4. 177 för vårdpersonal, Kliniskt kunskapsstöd – Svårläkta sår.
+46 (0)494 77 99 50
info@absorbest.se
Klintvägen 1, 590 39 Kisa
Kontakta oss
+46 (0)494 77 99 50
info@absorbest.se
Klintvägen 1, 590 39 Kisa
