Behandling av arteriella bensår

Diagnos och behandlingsmetoder

Innan behandling av arteriella sår är det viktigt att korrekt anamnes är fastställd. Vid arteriell insufficiens är det i sin tur av vikt att utöver sårbehandling även fastställa och behandla bakomliggande orsaker som diabetes eller hjärt- och lungsjukdomar.
Först efter fastställande av diagnos kan korrekta behandlingsmetoder sättas in. I många fall kan en kärlkirurg behöva konsulteras.

Om patientens ankeltryck inte är för låga kan det finnas vinster med att använda kompressionsbehandling med lindor och/eller pumpstövelbehandling. Dessa patienter har ofta smärta i benen vid planläge och sitter därför gärna med benen rakt ner. Detta kan innebära ökad svullnad i benen som kan påverka sårläkningen negativt. Övervägande av detta behandlingsalternativ ska beslutas om i samråd och dialog med läkare.

Vid arteriella bensår rekommenderas att följa din lokala verksamhets riktlinjer för rena och sterila rutiner för såromläggning.

Hygienrutiner vid behandling av arteriella sår

Vid sårbehandling kan olika hygienrutiner vidtas. Val av hygienrutin; steril eller ren rutin, beslutas av din lokala verksamhets riktlinjer. Ren rutin innebär rengöring med kranvatten, gärna dusch och ren kompress, medan steril rutin kräver genomgående sterilitet genom hela sårbehandlingen.

Smärtlindring vid behandling av arteriellt bensår

Innan behandling av arteriella bensår är det viktigt att vid behov ge patienten passande smärtlindring. En validerad smärtskala bör användas för bedömning innan avgörande om vilken typ av smärtlindring situationen kräver. Smärtlindringsgel och/eller morfingel är vanliga alternativ till bedövning.
Genom att smärtlindra patienten kan noggrann och grundlig rengöring och debridering genomföras, vilket är viktiga förutsättningar för att möjliggöra sårläkning.
Även efter debridering kan patienten behöva uppmanas att inta extra smärtlindring, då sårsmärta kan uppkomma som kroppslig reaktion flera timmar efter behandlingen. Smärtlindring efter behandling kan minska risken att patienten blir negativt inställd till debridering på grund av efterföljande smärta.

Rengöring och debridering av arteriellt sår

För att avlägsna döda celler, bakterier och biofilm krävs en noggrann rengöring av det arteriella såret. Såret rengörs enligt lokal hygienrutin och kan rengöras genom urspolning med kranvatten, gärna dusch, eller ren kompress vid ren rutin, samt rengöringsvätska eller gel för att förebygga uppkomst av infektion.
Vid debridering avlägsnas död vävnad med hjälp av monofilamentsvamp, skalpell, curett, sårslev, sax, och liknande verktyg. Mekanisk debridering utförs med försiktighet och anpassas till såret. Det är en viktig del av sårbehandlingen som bör utföras av läkare eller erfaren sjuksköterska.

Bakterier och svamp i sårläkningen

Bakterier finns i alla svårläkta sår och är närvarande under hela sårläkningsprocessen, men vid övertag kan infektioner uppstå och sårläkningsprocessen stannar upp. I svårläkta sår är ofta biofilm vanligt förekommande. Biofilm är en typ av hinna som bakterier och svamp skapar i syfte att skydda sig själva och hämma sårläkningen.
För att kunna ta såret vidare i sårläkningsprocessen, från inflammationsfas till nybildningsfas, krävs behandling av det arteriella bensåret; att genom rengöring avlägsna eventuell biofilm och skapa goda förutsättningar för såret att komma till läkning.

Val av sårförband till arteriella bensår

Valet av sårförband anpassas till sårets karaktär och dess fas i sårläkningsprocessen. Förbandet ska hjälpa till att bevara en så god sårläkningsmiljö som möjligt.

Förbandsegenskaper till arteriella sår:
-Förbandet ska kunna bidra till att bibehålla en optimal fuktbalans i såret.
-Förbandet ska ha förmåga att absorbera och bibehålla överflödig sårvätska inuti förbandet för att motverka maceration.
-Förbandet ska vara bekvämt för patienten.
-Förbandet ska vara följsamt mot huden.

Sårdokumentation vid behandling av arteriella bensår

För att kunna följa sårets utveckling mellan sårbehandlingarna behöver omläggningarna dokumenteras. Dokumentationen hjälper både dig och dina kollegor att förstå och utvärdera om eventuella ändringar i behandlingsplanen behöver vidtas.
En såromläggningsjournal innefattar ofta information om bland annat; diagnos, typ av sår, riskfaktorer att ta hänsyn till, val av sårförband, tidigare prövad bedövning och dokumentation av sårområdet. Följ din lokala verksamhets riktlinjer kring dokumentation och journalföring.

Fotodokumentation

För att följa utvecklingen i sårområdet rekommenderas även fotodokumentation.
Utöver att du och dina kollegor kan följa sårets utveckling, kan fotodokumentation även bidra till att patienten blir mer engagerad och involverad i sårbehandlingen. Vid fotodokumentationen används kamera och papperslinjal av engångstyp.
Se exempel på hur du kan fotodokumentera genom denna enkla steg för steg guide.